Okunniga nämndemän, få utredare och allt mer komplicerade ärenden kan vara orsakerna bakom svårigheterna att utreda ekobrott. I takt med att målen blir större och mer invecklade krävs också mer specialkompetens, och många i branschen menar att det är problematiskt att nämndemän utan sakkunskap får vara med i domarna.
I medierna kan vi läsa om allt större och mer komplicerade ekobrott som uppdagas. Rätten har stora svårigheter med att samla in bevis mot de åtalade eftersom det saknas specialistkompetens. Det finns exempel på motsatsen, där jurister har sakkunskap inom fältet. Advokatbyrån Olsson Lilja är ett sådant exempel, och de arbetar aktivt med att utbilda jurister i fältet. På samma sätt som att man hör av sig till en advokatbyrå med specialexpertis i ens fall, bör också den andra sidan arbeta för att de som utreder har den kunskap som krävs i målet.
Ekobrotten kräver specialkompetens
De stora brottsmålen idag som rör ekobrott är invecklade och ingår ofta i stora globala nätverk. Vi har läst både om penningtvätt genom Danske Bank (läs här), motorbränsleskandalen och om de affärsmän i Örebro som ska ha plundrat företag på flera miljoner kronor. Det de flesta stora ekobrott har gemensamt idag är att de sker i samband med cyberbrott som är otroligt invecklade och ibland genom olika kryphål i lagen.
Det som många menar är problemet vid rättegångarna är:
- Nämndemän som får döma i fall om ekobrott. De har egentligen inte någon sakkunskap och känner inte till hur ekobrott fungerar.
- Det krävs specialistkompetens också hur utredarna och på åklagarsidan.
- Utredarna är ofta för få.
- Fallen är mycket invecklade och sker i globala nätverk.
Det krävs större krafttag och kanske bör man även lyfta frågan om nämndemännens funktion i domstolarna. När det gäller sådana typer av brott krävs det att de inblandade i målet känner till ekobrott, och har den komplicerade kunskap som dessa invecklade mål har. Frågan lyfts då och då, men det är dags att ta beslut i frågan menar vi på Eftervalsdebatt.
